jag har inget att saga. jag mar for bra.
jag kommer inte hem.

nu är det snart tre veckor sen jag lämnade malmö. allt är i sin ordning och jag njuter av min systers sällskap och Buenos Aires göttigheter. montevideo var bättre än jag förväntade mig. min familj var helt underbar och staden var vacker. lagom stort, lagom varmt och väldigt avslappnat. även lite fattigare än jag minns det, aida hade aldrig stått ut med alla tiggande barn och vuxna som är på gator, torg ochg bussar. jag hängde runt med mami och papi några dagar och fick höra löjligt mycket om deras liv i uruguay. fick se platser som man hört så många historier om. fick vara med om deras små nostalgitrippar som inte alltid var fina minnen. dom dagarna var fina. min kusin nestor tog med mig ut på äventyr några gånger. konserter och måla väggar. faster monica tog med mig till stranden och berättade historier om min pappa, farbror, andra faster och om min farmor. jag känner verkligen hur mycket jag behöver höra alla dessa historier. hur jag fascineras av att det fanns så mycket innan mina föräldrar flyttade till sverige. att det finns så mycket man missat bara för att jag inte varit här oftare.



mormor och hennes br0r på hennes födelsedagsfest!

nu: buenos aires. igår åt vi en ko + ett litet lamm samt en liten bit get. så dagens måltiden ska endast innehålla frukt.
väntar på att syrran ska komma hit så att vi kan dra ut på resans första ordentliga shopping.
å mycket jag har missat bara för att jag inte har varit här så ofta.

jag fick träffa mina minikusiner som har blivit stora. stora, smarta och fina. montevideo handlade alltså mest om familjen. om mina föräldrar och min släkts historia.

Tack för mig.

Kära vänner.

Jag sitter hemma hos Johanne i sthlm. Det är kallt och tomt. Joe och Martin är i skolan, och föräldrarna på jobb. Huset är som vanligt lite för stort, lite för kallt. Imorgon åker jag iväg. Flyr landet för att hitta mig själv, men framförallt hitta min familj. Vad som kommer skrivas här vet jag inte riktigt. Det här kommer väl bli någon slags resedagbok. Början av min resa har varit fin. Alla kom och vinkade av mig. Jag, som verkligen inte kan hantera avsked grät en skvätt och tyckte aningen synd om mig själv.

Här och nu tackar jag för ett fantastiskt år. Jag har dom bästa människorna runt omkring mig, men nu är det dags för något nytt. Jag är på tok för trött på Malmö, och vad vår lilla stad har att erbjuda mig (the rumble, smygläsningar, debaser och väldigt coola människor). Jag tackar även för i lördags, ni är alla tokiga och aningen dumma i huvet. Det var löjligt kul att ha er hemma hos mig.

Fridens liljor. Puss.

en gång hälsade jag på mina vänner i berlin. det var fint.